AnnaMaria

Har stått still i vikt länge nu, även över jul. Det har varit stressigt och jobbigt och förvirrat. Nu har jag äntligen kommit tillbaka hem och lyckats landa i mig själv. Och jag har bestämt mig. Jag ska gå ner mer. Ingen tvekan om saken.

Fick följande kommentar för ett tag sen och tänkte svara på den här =)

Thinkthin♥ om 58,2:

Shiiet va smaaal, asåå önskar jag va dejj;)
Jag väger 59 kg och är 161cm. Asså jag har två problem ;
1)jag tränar på morgonarna och går ner 1kg och på eftermiddag så går jag upp kilot igen:s det är som om att jag bara har slösat tid. Jag äter inte jätte mycket utan bara två fullkornsmackor/dag. Vad ska jag göra?!!

2) Min morsa får flipp på mig då hon lagat min favoritmat (var matvrak innan bantningen)och jag inte äter det-.-, vad brukar du komma på för ursäkter?

3) Blir skithungrig av att träna! Brukar du känna samma grej o isf va gör du åt saken??

4)Jag går aldrig ner i vikt när jag tränar!har det Hänt dejj ngn gång, o isf va gjorde du åt saken?

Skulle va skiiitglad för svar, eftersom jag inte har blogg, så svara i din egen blogg, jag läser den ofta nu för tiden!=)

1. Det där kilot du förlorar är bara vätska som du svettas ut medans du tränar. Jag väger mig visserligen ofta (ca fem gånger om dagen) men det är bara morgonvikten (efter att ha gått på toa och innan frukost) som jag räknar som den riktiga. Då är kroppen i balans. Det är den inte under dagen.
Nu är ju inte jag världsbäst på kosthållning med tanke på att jag mest bara äter skräp själv - men bröd har en tendens att få kroppen att samla på sig vätska och svälla upp. Satsa på protein och sallader istället. Mindre kalorier = mer mättnadskänsla för samma "kostnad".

2. Jag kommer inte med ursäkter längre. Delvis är det ju enkelt eftersom jag bor själv, men såklart hamnar man ju i sociala situationer ibland där andra förväntar sig att man ska äta. Det har jag löst på det viset att jag har berättat för alla om mina ätstörningar. Det var ta mig tusan det bästa jag någonsin gjort!
Naturligtvis hävdar jag ju att jag vill bli frisk från dom (vilket jag vill, men det betyder inte nödvändigtvis att jag vill äta fyra gånger om dagen). Den här öppenheten har gjort att jag rakt av kan säga att "jag klarar inte av att äta just nu, jag tar nånting sen" och folk accepterar det. Ofta brukar jag trycka ner en eller två tuggor av nånting, och då blir alla jätteglada över att jag har ätit och alla är glada och nöjda.

3 och 4. För två-tre år sedan så tränade jag asmycket, och åt nästan ingenting. Typ fastade fyra dagar på raken. Det var ta mig fan det dummaste jag någonsin gjort. Näringsbristen ledde till hetsätningar vilket ledde till att jag pendlade på samma vikt i flera månader. Dessutom tränade jag sönder kroppen och vad som hände med ämnesomsättningen ska vi inte ens prata om.
Mitt råd är att ÄTA! Det känns helt fel, men om du tränar så går du aldrig ner i vikt om inte äter. Och tro mig, träna vill man, för en smal kropp är skitful om den bara består av ben och fett istället för ben och muskler. Jag har en kompis som väger nästan tio kilo mindre än mig, men hon har inga muskler, så även fast hon är smalare så ser hon "slappare" ut just för att hon bara har fett på kroppen.
Försök ligga på ett kaloriintag på ca 700 - 1300/dag beroende på hur mycket du tränar. Jag lovar att du går ner i vikt på det (det är vad jag äter ungefär och jag tränar knappt alls och går ändå ner i vikt). Ju längre tid det tar för kilona att försvinna desto lättare är det att hålla dom borta.



Sitter och läser igenom det här nu och ryser över hur "pro-ana" det verkar. Snälla förstå mig rätt när jag skriver det här. Jag vill inte att NÅGON ska hamna i ätstörningsträsket. Det är skit rakt igenom. Ätstörningarna har tagit åtta år av mitt liv - utan att ha gett nånting positivt alls. Min absolut bästa viktnedgång kom efter att jag berättade om mina ätstörningar för folk och framförallt när jag började ÄTA. Och det mina vänner, är mitt främsta tips till er.

Måste köpa en ny våg. Helvete! Min ekonomi fixar inte sånt här...

Köpt ny BH, 70DD
Kroppen krymper och tuttarna jäser...

Imorgon kommer jag in med en ny kroppsbild samt aktuell vikt. Tills dess får ni lite bilder på snygga kroppar.










Sånt där hår vill jag ha.

Nu ska jag gå och se om jag hittar nånting att äta.

Funderar på att fota min kropp samt aktuell vikt och lägga upp här på bloggen. Kanske en gång/vecka, kanske lite oftare eller lite mer sällan, beror på.

Vad tror ni om den idén?

Vikten går långsamt neråt.
Försöker äta, det gör jag verkligen. Men jag hinner liksom inte. Idag har jag druckit ett glas juice och ätit två mackor. Sen har jag varit på språng hela dagen. Ingen tid att äta då. Skulle kunna äta nu, men är för trött. VI tar det imorgon istället...


Jag råälskar den här bilden. Kontrasten, färgerna, ljuset, håret, allt!

Vikten går nedåt.
Det gör den faktiskt. Men det går låååångsamt. Känns som att jag kommer att dö av tristess innan det blir någon skillnad...

Och jo, jag äter, flera gånger om dagen.
Skitläskigt.

Bjuder på en halv sanning om min vikt.
Halv är den för att jag utesluter alla siffror. Det ger mig bara ångest.

Jag har gått upp en hel del i vikt det senaste året.
Nu har jag dock börjat gå ner igen. Det går bra. Bra på det sättet att jag faktiskt äter nånting varje dag, jag tränar inte maniskt längre, och ändå går jag ner i vikt. Ångesten är däremot kvar. Det är jobbigt vissa dagar. Men utåt sett är jag i alla fall friskare än vanligt.

Shit, jag blir alldeles tårögd när jag går in och kollar statistiken.
Nästan ett år sedan jag bloggade sist, och ändå är det någon varje dag som går in här och kollar. Att ni faktiskt bryr er så pass mycket...

Det var längesen nu alltså.
Det har hänt så sjukt mycket de senaste månderna. Mest sånt som jag inte vill ta upp här. Den senaste tiden har jag blivit liiiite (ytterst lite) friskare i mitt sätt att äta. Jag har (om möjligt) blivit ytterligare lite pytteliiiiiite bättre i mitt sätt att tänka.

Dom sjuka tankarna är fortfarande där. Jag vill fortfarande uppnå mitt mål, men plötsligt kan jag få tankar ibland om att vägen dit kanske inte är värt besväret. Jag vet inte riktigt. Det är som om jag plötsligt har börjat gå igenom alla mina ätstörda år och faktiskt insett vad dom har kostat mig. Och nu när jag står här, flera år senare, utan någon större förändring viktmässigt sett så känns det helt jävla bortkastat.

Men jag vet inte om något annat. Allt annat är okänt, skrämmande. Det är som om jag inte riktigt vet hur man lever som vanligt, som om jag fortsätter i dom sjuka hjulspåren bara för att det är lättare, för att jag vet hur man gör.

Det kommer att vara väldigt sporadisk uppdatering på den här bloggen ett litet tag framöver. Efter sommaren kanske jag har landat lite. Just nu är det som sagt så mycket som händer. Men jag kommer att fortsätta blogga här. Även om bloggen kanske byter inriktning bort från pro-ana så kommer den att fortsätta. Jag vet inte om jag kommer att kunna bli frisk, men jag vet att jag inte kommer att kunna fortsätta såhär i alla fall...

Det har gått ett tag sen sist.
Några förändringar?
Nä, inte speciellt. Det går upp och ner med vikten, och i slutändan ligger jag ändå på samma ställe. Jag har varit jätteglad och uppåt ett tag, men nu går det neråt igen. Skolan är slut för terminen (jag gick en tio veckors kurs på folkhögskola) och nu händer absolut ingenting fram tills hösten. Jag har träningsvärk och känner mig svag och matt i hela koppen, jag vet inte ens om jag klarar av att gå ut med hundarna.

Jag håller er uppdaterade om framtiden, jag lovar.

Tre veckor sedan sist.
Sjukt.

Jag har inte haft orken att skriva här, eller skriva alls. Jag har stängt in mig med några blyertspennor, ett skissblock och en hel hög med tvångstankar. Nu börjar det gå lite uppåt, men jag vet inte säkert än.
Vi får se.

Tack föresten för alla underbara kommentarer! Även om jag glömmer bort att svara på dom så ska ni veta att jag läser varje ord och blir överlycklig över att ni tar er tid att skriva till mig!

Druckit tre klunkar lättfil
En nutrilett

Promenerat ca 90 min
Styrka ca 15 min

Varit så jävla trött att jag har sovit halva dagen, och nu håller ändå ögonlocken på att falla ihop...

Första vikten på väldigt länge.

Blev faktiskt jävligt förvånad av att se så pass "låga" siffror. Hade väl förväntat mig närmare 70, det är i alla fall så fet jag känner mig just nu...

Nu sitter jag här, ensam i min egna lägenhet.

Hade en kompis som hjälpte mig att komma i ordning, men hon åkte för några timmar sedan. Så nu är jag helt själv. Själv att svälta eller hetsa eller äta precis normalt. Jag vet inte vars det här kommer att sluta.
Däremot funderar jag på att lägga ut bilder på mig själv på bloggen. Inte så man ser att det är jag, men typ på min kropp. Så får ni se hur jävla äckligt fet jag är...

Vad tror ni?

Idag har jag hämtat nycklarna till lägenheten...

Tänkte bara slänga in ett snabbt inlägg.
Nu är det bara en vecka kvar tills jag flyttar! Lääääängtar!

En kompis till mig har fått recept på tabletter som tar bort aptiten.
Visserligen har hon medecinska skäl till att äta dom där tabletterna då hon har ett farligt högt BMI, men jag tycker att det är så orättvist.
Hon har ju bara lite fett på magen och halsen, medans jag! Jag har ju överallt! Ändå har jag ett "normalt" (ligger på 22/23) BMI. Hur fan kommer det sig?

Dom där jävla ätstörningarna gräver sig fram innifrån.
Kompisen äter nästan ingenting, och jag ska fan äta ännumindre!
Men vänta lite... Hon äter ju tabletter för att hon ska äta just ingenting, jag äter inte sånna tabletter?
"Håll käften!" ropar monstret. "Visa att du har lite självdiciplin!"

Jag hade nästan glömt bort att monstret fortfarande levde i mig... Och nu vet jag inte om jag orkar tvinga bort det...