Mardröm?
Drömde inatt
Drömde rätt mycket konstigt, men en del i drömmen var att jag satt och pillade mig lite i luggen så som jag brukar, och plötsligt lossnade en jättetuss med hår.
Nu snackar vi jättemycket hår. Jag tror inte att jag skulle ha så mycket hår i handen ens om jag rakade hela skallen. Det var som att hålla i en hästsvans ungefär.
Det är det jag hatar med den här ständiga näringsbristen.
Huden blir torr som fnöske och är totalt motsträvig, håret blir glanslöst och tunnt. Jag som redan har tunnt hår från början har ungefär fyra hårstrån kvar på huvet.
Jag åt lite av salladen som blev kvar från middagen till frukost. Ångesten drar mig åt två håll, dels vill jag inte äta, dels vill jag inte bli flintskallig.
Jag känner mig kluven.
63.5
Min våg har gått sönder
Så numer måste jag väga mig på mina föräldrars våg. Den visar ett eller två hg mer än min, så jag kanske väger mindre än rubriken just nu. Det är bra.
Åt ingen middag igår.
Mamma var bortbjuden och pappa orkade inte laga nånting, så jag åt 1 dl fil och sen fick det vara bra med det.
Idag vet jag inte om jag kommer att äta nånting heller... Filen är slut och vi har inget annat hemma som jag vill äta.
Nytt liv
Snart kommer jag att börja ett nytt liv.
Det kommer att bli bra
Helvete
Allting gick åt helvete igår.
Jag klarade av att äta kräftorna utan problem. Sen kom efterätten. Lite rabarberpaj tog jag. Sen lite mer. Sen jordgubbar med socker, och grädde. Vad är det för fel på mig?!
Det värsta var att det gick bra medans jag åt. Sen, efteråt kom ångesten.
Så jävla dum man är, det borde jag ju ha vetat!
Mådde så jävla dåligt igår att jag blev helt apatisk efter middagen, låg bara i sängen och snyftade. Idag vågade jag inte väga mig, jag är alldeles för fet för sånt...
Middag
Jag åt godis igår.
Det var det enda jag kunde få i mig som faktiskt innehöll någon form av energi. Dåliga jag.
Idag är vi bortbjudna på middag. Kräftor.
Jag tycker om kräftor, kräftor är relativt okej mat enligt min ångest. Problemet ligger i att andra kommer att se på när jag äter.
Jag hatar att äta när andra ser på.
Tycker ni det är lättast att äta ensam eller tillsammans med andra?
64.0
Så har man kommit tillbaka på spåret efter alla jävla hetsätningar. Har varit på Gröna Lund inne i skrattkammaren (ni vet med alla speglar) och den sista, jisses den sista alltså. Man får ångest bara av att tänka på hur mycket bättre man skulle se ut om man vägde typ 15 kilo mindre...
Usch.
Mamma har kommenterat att jag äter mycket...
64.4
Jag ställde mig på vågen imorse.
Var på vippen att börja grina.
Det här är resultatet av hetsätningar.
Fy fan vad jag hatar den delen av min ätstörning!!!
Eller, egentligen hatar jag väl hela ätstörningen, men hade det inte varit för hetsen så skulle jag ju kunna äta nästa normalt utan allt för mycket ångest.
Jag har inte ätit nånting idag.
Det ska fortsätta i dom banorna. Imorgon flyger jag ner till Stockholm. Snälla AE säg att vi har tid att träffas en stund! Bara en liiiten en i alla fall...
En kommentar
Fick en kommentar.
"Ätstörningar?"
Nejdå, vad får dig att tro det?
Att jag har ångest varje gång jag har ätit nånting? Att jag hetsäter tills jag ser ut som ett biafrabarn och sedan ställer mig i duschen och klöser upp halsen för att förgäves spy upp allting? Att jag mår allra bäst när jag fryser av näringsbrist för att jag inte har ätit på flera dagar?
Ja, jag har en ätstörning.
Ja, jag har sökt hjälp för den.
Problemet är bara att man måste vara döende för att få riktig hjälp. Att komma till psyk med UNS är ungefär som att knalla upp på akuten när man är lite förkyld. Vad ska dom göra? Torka näsan på dig medans folk dör av akuta saker typ blodförlust, hjärtinfarkt mm.?
Det är ett glapp i systemet.
Där står jag...
Bilder
Jag ska börja sätta in bilder i inläggen.
Så blir det lite roligare att läsa än enbart mina misslyckade texter...
Ovan är en bild på mitt kylskåp när jag bodde i egen lägenhet. En bild jag målat själv samt en text. Triggande, eller vad tycker ni?
Hets
Igår visade vågen på 63.7 vid lunchtid. Sen bråkade jag med mina föräldrar och det blev en enorm hets. Vi hade nämligen bullar och kakor fulla köket. Sånt som jag faller för...
Vågade inte ställa mig på vågen imorse.
Jag är för feg för sånt.
Jag är svag...
64.1
Det handlar inte längre om att gå ner så mycket i vikt som möjligt på kortast möjligt tid.
Det handlar inte längre om att låta bli att äta.
Det handlar inte längre om att motionera tills man spottar blod.
Det handlar inte längre om att försöka vara något man inte är.
Det handlar om att bara äta det man vill äta.
Det handlar om att träna så länge man vill och orkar, när man har lust.
Det handlar om att inte äta för någon annans skull.
Det handlar om att lura sig själv att man mår bra.
Nu har det gått ett år sedan mitt återfall.
Jag har inte kommit nån vart alls.
Jag har försökt vara någon som jag inte är, och det har inte gått bra alls. Så nu gör jag det på mitt sätt.
Jag ska äta precis det jag själv vill, och skita i att äta det jag inte vill.
Jag ska inte äta när jag inte är hungrig. Jag äter för min skull och ingen annans.
Jag vet inte hur det kommer att gå, men jag vet att det kommer att få mig att må bättre. Och då är det värt det.
Hoppas jag...
