Tävling

En kompis till mig har fått recept på tabletter som tar bort aptiten.
Visserligen har hon medecinska skäl till att äta dom där tabletterna då hon har ett farligt högt BMI, men jag tycker att det är så orättvist.
Hon har ju bara lite fett på magen och halsen, medans jag! Jag har ju överallt! Ändå har jag ett "normalt" (ligger på 22/23) BMI. Hur fan kommer det sig?

Dom där jävla ätstörningarna gräver sig fram innifrån.
Kompisen äter nästan ingenting, och jag ska fan äta ännumindre!
Men vänta lite... Hon äter ju tabletter för att hon ska äta just ingenting, jag äter inte sånna tabletter?
"Håll käften!" ropar monstret. "Visa att du har lite självdiciplin!"

Jag hade nästan glömt bort att monstret fortfarande levde i mig... Och nu vet jag inte om jag orkar tvinga bort det...

Frukost



Jag vet inte vad jag väger.
Har inte stått på vågen på riktigt länge.
Men jag känner mig fet, väldigt fet.

Jag sitter i köket nu. Försöker tvinga i mig frukost. Det går inte så bra. Jag måste i alla fall svälja mina tabletter, och det gör jag helst med mjölk, så nåra deciliter mjölk kommer jag i alla fall få i mig...

Den 7:e mars flyttar jag.
Till en egen lägenhet. Då får jag mer frihet. Frihet att fixa allting själv. Jag avskyr att laga mat. Jag avskyr att överhuvudtaget tänka på mat. Jag fullkomligen HATAR att handla mat. En gissning landar på att jag kommer att leva på nutrilett eller nått.
Min vikt kommer att rasa.

Grejen är bara att jag är likgiltig till det.
Mager - fet... Man är ju ful i alla fall...

Jag vet bara att jag skulle trivas bättre i en mager kropp än i en fet.

Jag bara svamlar nu...
Tabletterna var det ja....

Svar på frågor



1. Jag är 163 cm lång.

2. Det är inte jag på bilderna. Jag kan bara drömma om att vara sådär mager. I själva verket är jag helt "normalbyggd", jag har strl. small/medium på kläder, 29" på jeans osv. Normal... Usch vad jag avskyr det ordet...

RSS 2.0