Unknown
Länge sen jag skrev nu.
Ångesten håller på att ta livet av mig.
Fick något flux om att jag minsan kunde äta vad jag ville när jag ville.
Nu klarar jag knappt av att stiga upp på morgonen.
Allting känns som en enda jävla hetsätning och på köpet har jag gått och kärat ner mig.
Hur fan kan man vara så jävla dum?
Jag har ju lovat mig själv att aldrig sätta mig i samma jävliga sits igen, och nu faller jag för en kille som i det närmaste är ringmärkt.
Eller tja, så illa är det väl inte, men han har i alla fall inget som helst intresse av mig...
Kan ingen bara skjuta mig?
Ångesten håller på att ta livet av mig.
Fick något flux om att jag minsan kunde äta vad jag ville när jag ville.
Nu klarar jag knappt av att stiga upp på morgonen.
Allting känns som en enda jävla hetsätning och på köpet har jag gått och kärat ner mig.
Hur fan kan man vara så jävla dum?
Jag har ju lovat mig själv att aldrig sätta mig i samma jävliga sits igen, och nu faller jag för en kille som i det närmaste är ringmärkt.
Eller tja, så illa är det väl inte, men han har i alla fall inget som helst intresse av mig...
Kan ingen bara skjuta mig?
60.8
Det går neråt, jag vet inte varför efter som att jag fortfarande äter.
Men det får gärna fortsätta så här.
Är jag under 60 innan balen så blir det bra.
Då kanske jag tar mig i klänningen i alla fall.
Det börjar krångla sig med min baldejt.
Inte på det sättet att han bangar eller så, men jag vet inte riktigt vars jag har honom.
Och jag vet inte riktigt vars jag har mig själv när jag är med honom.
Jag börjar tycka mer och mer om honom ju emr jag lär känna honom och det är inte bra.
Av flera anledningar.
Jag hade lovat mig själv att inte känna så här
Han har redan en flickvän, eller, nästan i alla fall...
Allt är bara krångligt.
Ta mig härifrån
Men det får gärna fortsätta så här.
Är jag under 60 innan balen så blir det bra.
Då kanske jag tar mig i klänningen i alla fall.
Det börjar krångla sig med min baldejt.
Inte på det sättet att han bangar eller så, men jag vet inte riktigt vars jag har honom.
Och jag vet inte riktigt vars jag har mig själv när jag är med honom.
Jag börjar tycka mer och mer om honom ju emr jag lär känna honom och det är inte bra.
Av flera anledningar.
Jag hade lovat mig själv att inte känna så här
Han har redan en flickvän, eller, nästan i alla fall...
Allt är bara krångligt.
Ta mig härifrån
Unknown
Är hemma nu så jag har ingen möjlighet att väga mig.
De senaste dagarna har jag legat runt 61.2-61.8
Har varit dålig och ätit godis och skit och mått fan efteråt.
Blir så jävla förbannad när vågen visar samma jävla siffror när jag äter godis och skit som när jag äter inget alls!
Nu är det bestämt att jag kommer att bo hemma under sommaren.
Fan.
Vill inte bo hemma, allting kommer bara bli värre då, allt!
Ska söka lägenhet till hösten, man får tydligen högre bidrag efter att man har fyllt 20. Shysst, problemet är bara att man då börjar betala för vården så i slutändan har man ju ändå inga pengar kvar...
Just nu är livet skit.
Men förhoppningsvis löser det sig...
De senaste dagarna har jag legat runt 61.2-61.8
Har varit dålig och ätit godis och skit och mått fan efteråt.
Blir så jävla förbannad när vågen visar samma jävla siffror när jag äter godis och skit som när jag äter inget alls!
Nu är det bestämt att jag kommer att bo hemma under sommaren.
Fan.
Vill inte bo hemma, allting kommer bara bli värre då, allt!
Ska söka lägenhet till hösten, man får tydligen högre bidrag efter att man har fyllt 20. Shysst, problemet är bara att man då börjar betala för vården så i slutändan har man ju ändå inga pengar kvar...
Just nu är livet skit.
Men förhoppningsvis löser det sig...
61.1
Vägde ja igår på morgonen.
Sen var det födelsedagskalas och massor av mat och annat usch. Vill nästan räkna det som en hetsätning, så illa var det.
Vad jag väger nu vet jag inte, vet inte om jag vill veta heller.
Känns så jävligt att tappa kontrollen så fort man är på väg nånstans...
Sen var det födelsedagskalas och massor av mat och annat usch. Vill nästan räkna det som en hetsätning, så illa var det.
Vad jag väger nu vet jag inte, vet inte om jag vill veta heller.
Känns så jävligt att tappa kontrollen så fort man är på väg nånstans...
61.6
Vägde jag nu på kvällen.
Har inte bloggat på länge, vet inte riktigt vad jag ska säga, äter, inte mycket, men jag äter i alla fall något varje dag.
Jag tränar, försöker att inte göra det varje dag, men tre fyra gånger i veckan blir det ändå.
Vikten minskar inte nämnvärt, men kläderna sitter lösare. Måste ta mig i kragen och mäta mig, men jag har inget måttband här.
Det känns lixom som att allting bara flyter på, det går varken upp eller ner. Har inte hetsätit på jag vet inte hur länge, så på den fronten går det bra. Har gjort en deal med en kompis att vi ska gå ner lite i vikt innan balen så vi tar oss i balklänningarna. Vad hon inte vet är att jag redan tar mig i min. Kan till och med dra upp dragkedjan på mig själv ytan problem. Men man hittar alltid fel.
"Den sitter lite för tajt där, det skulle vara bekvämare om den satt lite lösare över magen när man sitter ner. Man ska ju äta oxå, då sväller ju magen, då får den ju inte bli för tajt etc."
Vill jag ha tankarna där?
Nej.
Vill jag vara utan dom?
Jag vet inte.
Dom har blivit en trygghet, men det handlar inte lika mycket om att vara smal länger. Är inte lika beroende av att väga mig varje dag. Det handlar mer om att jag inte vill äta, att det är motbjudande, äckligt. Onödigt.
Som svar på mångas fråga:
Jag är ca 164 cm lång.
Övrig info:
Har strl. 36 på kläder.
Måtten vet jag inte än.
Tränar och tävlar cheerleading, vill inte avslöja vilket lag eller förening. Men jag var på SM i Borås.
Målvikten ligger på ca 42-45, men det känns inte som att det spelar någon roll, som sagt är det maten jag inte vill ha med att göra...
Har inte bloggat på länge, vet inte riktigt vad jag ska säga, äter, inte mycket, men jag äter i alla fall något varje dag.
Jag tränar, försöker att inte göra det varje dag, men tre fyra gånger i veckan blir det ändå.
Vikten minskar inte nämnvärt, men kläderna sitter lösare. Måste ta mig i kragen och mäta mig, men jag har inget måttband här.
Det känns lixom som att allting bara flyter på, det går varken upp eller ner. Har inte hetsätit på jag vet inte hur länge, så på den fronten går det bra. Har gjort en deal med en kompis att vi ska gå ner lite i vikt innan balen så vi tar oss i balklänningarna. Vad hon inte vet är att jag redan tar mig i min. Kan till och med dra upp dragkedjan på mig själv ytan problem. Men man hittar alltid fel.
"Den sitter lite för tajt där, det skulle vara bekvämare om den satt lite lösare över magen när man sitter ner. Man ska ju äta oxå, då sväller ju magen, då får den ju inte bli för tajt etc."
Vill jag ha tankarna där?
Nej.
Vill jag vara utan dom?
Jag vet inte.
Dom har blivit en trygghet, men det handlar inte lika mycket om att vara smal länger. Är inte lika beroende av att väga mig varje dag. Det handlar mer om att jag inte vill äta, att det är motbjudande, äckligt. Onödigt.
Som svar på mångas fråga:
Jag är ca 164 cm lång.
Övrig info:
Har strl. 36 på kläder.
Måtten vet jag inte än.
Tränar och tävlar cheerleading, vill inte avslöja vilket lag eller förening. Men jag var på SM i Borås.
Målvikten ligger på ca 42-45, men det känns inte som att det spelar någon roll, som sagt är det maten jag inte vill ha med att göra...
