Det var ett tag sen nu
Har stått still i vikt länge nu, även över jul. Det har varit stressigt och jobbigt och förvirrat. Nu har jag äntligen kommit tillbaka hem och lyckats landa i mig själv. Och jag har bestämt mig. Jag ska gå ner mer. Ingen tvekan om saken.
Fick följande kommentar för ett tag sen och tänkte svara på den här =)
Thinkthin♥ om 58,2:
1. Det där kilot du förlorar är bara vätska som du svettas ut medans du tränar. Jag väger mig visserligen ofta (ca fem gånger om dagen) men det är bara morgonvikten (efter att ha gått på toa och innan frukost) som jag räknar som den riktiga. Då är kroppen i balans. Det är den inte under dagen.
Nu är ju inte jag världsbäst på kosthållning med tanke på att jag mest bara äter skräp själv - men bröd har en tendens att få kroppen att samla på sig vätska och svälla upp. Satsa på protein och sallader istället. Mindre kalorier = mer mättnadskänsla för samma "kostnad".
2. Jag kommer inte med ursäkter längre. Delvis är det ju enkelt eftersom jag bor själv, men såklart hamnar man ju i sociala situationer ibland där andra förväntar sig att man ska äta. Det har jag löst på det viset att jag har berättat för alla om mina ätstörningar. Det var ta mig tusan det bästa jag någonsin gjort!
Naturligtvis hävdar jag ju att jag vill bli frisk från dom (vilket jag vill, men det betyder inte nödvändigtvis att jag vill äta fyra gånger om dagen). Den här öppenheten har gjort att jag rakt av kan säga att "jag klarar inte av att äta just nu, jag tar nånting sen" och folk accepterar det. Ofta brukar jag trycka ner en eller två tuggor av nånting, och då blir alla jätteglada över att jag har ätit och alla är glada och nöjda.
3 och 4. För två-tre år sedan så tränade jag asmycket, och åt nästan ingenting. Typ fastade fyra dagar på raken. Det var ta mig fan det dummaste jag någonsin gjort. Näringsbristen ledde till hetsätningar vilket ledde till att jag pendlade på samma vikt i flera månader. Dessutom tränade jag sönder kroppen och vad som hände med ämnesomsättningen ska vi inte ens prata om.
Mitt råd är att ÄTA! Det känns helt fel, men om du tränar så går du aldrig ner i vikt om inte äter. Och tro mig, träna vill man, för en smal kropp är skitful om den bara består av ben och fett istället för ben och muskler. Jag har en kompis som väger nästan tio kilo mindre än mig, men hon har inga muskler, så även fast hon är smalare så ser hon "slappare" ut just för att hon bara har fett på kroppen.
Försök ligga på ett kaloriintag på ca 700 - 1300/dag beroende på hur mycket du tränar. Jag lovar att du går ner i vikt på det (det är vad jag äter ungefär och jag tränar knappt alls och går ändå ner i vikt). Ju längre tid det tar för kilona att försvinna desto lättare är det att hålla dom borta.
Sitter och läser igenom det här nu och ryser över hur "pro-ana" det verkar. Snälla förstå mig rätt när jag skriver det här. Jag vill inte att NÅGON ska hamna i ätstörningsträsket. Det är skit rakt igenom. Ätstörningarna har tagit åtta år av mitt liv - utan att ha gett nånting positivt alls. Min absolut bästa viktnedgång kom efter att jag berättade om mina ätstörningar för folk och framförallt när jag började ÄTA. Och det mina vänner, är mitt främsta tips till er.
Fick följande kommentar för ett tag sen och tänkte svara på den här =)
Thinkthin♥ om 58,2:
Shiiet va smaaal, asåå önskar jag va dejj;)
Jag väger 59 kg och är 161cm. Asså jag har två problem ;
1)jag tränar på morgonarna och går ner 1kg och på eftermiddag så går jag upp kilot igen:s det är som om att jag bara har slösat tid. Jag äter inte jätte mycket utan bara två fullkornsmackor/dag. Vad ska jag göra?!!
2) Min morsa får flipp på mig då hon lagat min favoritmat (var matvrak innan bantningen)och jag inte äter det-.-, vad brukar du komma på för ursäkter?
3) Blir skithungrig av att träna! Brukar du känna samma grej o isf va gör du åt saken??
4)Jag går aldrig ner i vikt när jag tränar!har det Hänt dejj ngn gång, o isf va gjorde du åt saken?
Skulle va skiiitglad för svar, eftersom jag inte har blogg, så svara i din egen blogg, jag läser den ofta nu för tiden!=)
1. Det där kilot du förlorar är bara vätska som du svettas ut medans du tränar. Jag väger mig visserligen ofta (ca fem gånger om dagen) men det är bara morgonvikten (efter att ha gått på toa och innan frukost) som jag räknar som den riktiga. Då är kroppen i balans. Det är den inte under dagen.
Nu är ju inte jag världsbäst på kosthållning med tanke på att jag mest bara äter skräp själv - men bröd har en tendens att få kroppen att samla på sig vätska och svälla upp. Satsa på protein och sallader istället. Mindre kalorier = mer mättnadskänsla för samma "kostnad".
2. Jag kommer inte med ursäkter längre. Delvis är det ju enkelt eftersom jag bor själv, men såklart hamnar man ju i sociala situationer ibland där andra förväntar sig att man ska äta. Det har jag löst på det viset att jag har berättat för alla om mina ätstörningar. Det var ta mig tusan det bästa jag någonsin gjort!
Naturligtvis hävdar jag ju att jag vill bli frisk från dom (vilket jag vill, men det betyder inte nödvändigtvis att jag vill äta fyra gånger om dagen). Den här öppenheten har gjort att jag rakt av kan säga att "jag klarar inte av att äta just nu, jag tar nånting sen" och folk accepterar det. Ofta brukar jag trycka ner en eller två tuggor av nånting, och då blir alla jätteglada över att jag har ätit och alla är glada och nöjda.
3 och 4. För två-tre år sedan så tränade jag asmycket, och åt nästan ingenting. Typ fastade fyra dagar på raken. Det var ta mig fan det dummaste jag någonsin gjort. Näringsbristen ledde till hetsätningar vilket ledde till att jag pendlade på samma vikt i flera månader. Dessutom tränade jag sönder kroppen och vad som hände med ämnesomsättningen ska vi inte ens prata om.
Mitt råd är att ÄTA! Det känns helt fel, men om du tränar så går du aldrig ner i vikt om inte äter. Och tro mig, träna vill man, för en smal kropp är skitful om den bara består av ben och fett istället för ben och muskler. Jag har en kompis som väger nästan tio kilo mindre än mig, men hon har inga muskler, så även fast hon är smalare så ser hon "slappare" ut just för att hon bara har fett på kroppen.
Försök ligga på ett kaloriintag på ca 700 - 1300/dag beroende på hur mycket du tränar. Jag lovar att du går ner i vikt på det (det är vad jag äter ungefär och jag tränar knappt alls och går ändå ner i vikt). Ju längre tid det tar för kilona att försvinna desto lättare är det att hålla dom borta.
Sitter och läser igenom det här nu och ryser över hur "pro-ana" det verkar. Snälla förstå mig rätt när jag skriver det här. Jag vill inte att NÅGON ska hamna i ätstörningsträsket. Det är skit rakt igenom. Ätstörningarna har tagit åtta år av mitt liv - utan att ha gett nånting positivt alls. Min absolut bästa viktnedgång kom efter att jag berättade om mina ätstörningar för folk och framförallt när jag började ÄTA. Och det mina vänner, är mitt främsta tips till er.
Kommentarer
Trackback
