AnnaMaria

Vägde jag nu på kvällen.
Har inte bloggat på länge, vet inte riktigt vad jag ska säga, äter, inte mycket, men jag äter i alla fall något varje dag.
Jag tränar, försöker att inte göra det varje dag, men tre fyra gånger i veckan blir det ändå.

Vikten minskar inte nämnvärt, men kläderna sitter lösare. Måste ta mig i kragen och mäta mig, men jag har inget måttband här.

Det känns lixom som att allting bara flyter på, det går varken upp eller ner. Har inte hetsätit på jag vet inte hur länge, så på den fronten går det bra. Har gjort en deal med en kompis att vi ska gå ner lite i vikt innan balen så vi tar oss i balklänningarna. Vad hon inte vet är att jag redan tar mig i min. Kan till och med dra upp dragkedjan på mig själv ytan problem. Men man hittar alltid fel.
"Den sitter lite för tajt där, det skulle vara bekvämare om den satt lite lösare över magen när man sitter ner. Man ska ju äta oxå, då sväller ju magen, då får den ju inte bli för tajt etc."
Vill jag ha tankarna där?
Nej.
Vill jag vara utan dom?
Jag vet inte.
Dom har blivit en trygghet, men det handlar inte lika mycket om att vara smal länger. Är inte lika beroende av att väga mig varje dag. Det handlar mer om att jag inte vill äta, att det är motbjudande, äckligt. Onödigt.


Som svar på mångas fråga:
Jag är ca 164 cm lång.

Övrig info:
Har strl. 36 på kläder.
Måtten vet jag inte än.
Tränar och tävlar cheerleading, vill inte avslöja vilket lag eller förening. Men jag var på SM i Borås.
Målvikten ligger på ca 42-45, men det känns inte som att det spelar någon roll, som sagt är det maten jag inte vill ha med att göra...