AnnaMaria

Hittade just ett skolfoto från förra året.
Letade fram fotot från det här läsåret och insåg att jag hade exakt samma tröja på mig.
Lite läskigt allt.

Men lite skillnad var det faktiskt.

Vill inte sätta in bilderna, men kan förklara lite om dom.

Gamla bilden:
Rödbrunt axellångt hår och lugg på utväxt.
Halsband.
Glimten i blicken.
Feeta kinder.

Nya bilden:
Mörkbrunt hår, ser svart ut men i ljuset skiftar det mellan brunlila och rött. Lite längre än axellångt och utväxt lugg.
Tunn halskedja.
Orange hårsnodd runt handleden.
Ring på vänster långfinger.
Hund i famnen.
Nätt skugga under kindbenet.

Men den mest påtagliga skillnaden var att jag var frisk på den gamla bilden.
Jag ser verkligen frisk ut.
Håret är glansigt och självlockigt, ögonen är pigga och hyn ser fräsch ut trots att jag har några småfinnar.
På den nya bilden ser jag ut som en skugga.
Det är inte jag, inte på samma sätt som på den gamla bilden.
Jag har satt på mig en mask.
Håret är matt och livlöst, jag har plattat det för att det inte ska synas hur risigt det är.
Blicken är tom och trött.
Huden är matt av allt smink för att det inte ska synas hur glåmig den är. Den har förlorat sin lyster.
Jag kramar om hunden jag håller i famnen som om det är det enda som håller mig flytandes.

Om man tittar riktigt noga så ser man även att jag på den gamla bilden fortfarande har kvar lite av barnet i mig.
Trots allt som tidigare hänt så levde jag i nuet. Jag levde.
På den nya bilden är jag vuxen.
Jag är någon annan.

Det är skrämmande.

Nu ska jag hämta mig hund och sen ska jag bryta ihop lite grann. Det här blev lite för mycket.
Kanske berättar jag för A.
Vi får se.