AnnaMaria

En hemsk helg.
I söndags var jag så desperat att jag välkomnade Mia in i mitt liv.
Jag har låst henne ute med vilje i flera år, men nu kunde jag inte stå emot längre.

Jag spydde och spydde tills jag trodde att hela magsäcken skulle komma upp.
Det var fruktansvärt när man inte har upplevt det förut, men sedan kändes det lite bättre.

Vikten efter helgen var så grotesk som 63.8 kg.
Tänk då vad vågen hade visat om jag inte hade spytt?
Usch.
Vågar inte ens tänka på det...

Fastade hela måndagen.
Kändes riktigt bra.

Har dessutom fått en utmärkt anledning till att låta bli att äta inför andra.
Vill inte riktigt gå ut med detaljerna, men i korta drag så har en bekant till mig dött plötsligt och jag mår inte så jävla bra just nu...
Därmed så är mat det sista jag tänker på.
Alltså är det inte så underligt om jag går ner lite grann och låter bli att äta...

Passar mig utmärkt.

Dock blev det lite jobbigt igår när jag fick veta att hon hade dött...
Fick veta det mitt under en lektion och gick bara ut.
Var så chockad att jag inte ens visste var jag var.
När sen läraren kom ut och frågade hur det var med mig så började tårarna bara spruta som en vattenslang.
Tragiskt.
Speciellt med tanke på (det här kommer att låta lite äckligt, men men) att den läraren är bar anågra år äldre än mig och ser rätt bra ut och är rätt intressant...
Dvs. jag har känslor för honom. Eller... Egentligen vet jag inte. Men nånting är det i alla fall...
Åsså ska jag sitta och böla i hans närvaro.
Känns inte så himla bra...
Men va fan... Han är ändå lärare, så det finns inget hopp ändå...

Nej nu får jag sluta babbla.
Jag säger ju ingeting vettigt.
Ingenting som jag borde säga högt i alla fall...

Tillbaka till viktfokuseringen.
Vägde 62.7 i morse.
I rätt riktning, men jag är ändå sur att jag raserade allting under helgen.
Nu i helgen ska jag inte hem.
Jag ska inte nånstans annat än till gymet.
Fan heller att jag förstör nå mer nu...

Ska nå 57 kg innan jag fyller år.
Kommer att behöva kämpa riktigt hårt, men jag borde kunna klara det.
I alla fall om jag inte far hem under helgen.

Nej nu måste jag sluta skriva.
Jag vet inte ens vad jag själv tänker. Dessutom prickar jag inte ens rätt knappar på tangentbordet.
Känns nästan som att jag kommer att få ett nervöst sammanbrott.
Risken finns.

Ska i alla fall cykla in till stan nu under lunchen och köpa ett par jeans i storlek 23, 24 eller 25. Vi får se vilken jag väljer.
Ska ha dom som thinspo i min garderob och målet är att komma i dom..
Det ska gå.
Jag vet att det ska gå.
Men först ska jag under 60 kilo.
Ska lyckas med det i veckan.
Jag kan klara det.
Jag vet att jag kan!

 - AnnaMaria