AnnaMaria

Det går över förväntan det här.
Visserligen var starten lite trög när jag fortfarande var hemma.
Och vi ska inte ens tala om när jag kom tillbaka till lägenheten!

Men nu går det riktigt bra.
Faktiskt skönt att leva rollen som perfektionist fullt ut.
Har dock inte hunnit städa min lägenhet ordentligt än, kommer inte hem från skolan föränn vid halv tio-tiden, så mina grannar skulle förmodligen bränna upp min lägenhet om jag slog igång dammsugaren då.

Men skit samma, jag är ändå duktig.
Har i skrivande stund inte ätit nånting på två dygn. Är lite trött och så, men känslan som kommer när man fastar, känslan av att vara hög, har börjat infinna sig nu och det känns underbart.
Måste klara mig förbi det fjärde dygnet nu.
Brukar alltid hetsäta efter fyra dagar, men nu ska jag klara mig förbi det.

Ska försöka slå mitt förra rekord i antalet fastardagar...
Sist klarade jag 11 dagar, nu siktar jag in mig på minst tolv. Jag ska klara det. Jag vet att jag kan!

Läste en tjejs journal idag på anamia.mylava.net...
Lilium tror jag hon hette.
Hon hade i alla fall bilder från då hon hade en skitsnygg kort svart kjol på sig och det såg så jävla bra ut. Hon har superslimmade ben och allting såg så bra ut på henne, hela stilen hon hade.
Så avundsjuk jag blev.
Jag vill oxå se ut så, inte som den tjocka kossan jag ser ut som nu.
But i'm getting there... Just wait and watch...


Whitis:
Vet inte riktigt hur jag ska förklara det (är kass på att förklara i största allmänhet), men om du tänker dig att du låtsas vara någon annan, du låtsas med så mycket inlevelse att du "blir" den personen.
Tex. i mitt fall så kan jag vara nära att äta nånting när ingen ser, då intalar jag mig själv att en "'perfekt anorektiker' skulle aldrig äta nånting sånt, speciellt inte om ingen ser det, då är det ju bara onödiga kalorier..."
Och för mig funkar det rätt bra.
Sen leker jag perfektionist oxå, tex. är onödigt noga med att vika ihop varenda klädesplagg, alltid bädda sängen och se till att det inte finns en enda skrynkla på den etc. Det kanske inte gör så mycket för kaloriförbränningen, men det ger en känsla av kontroll, och det är ganska skönt.
Det funkar lixom bättre om man gör det till ett rollspel, jag är inte en nogrann person, jag hatar tex. att städa och tycker att det inte finns något mer onödigt än att bädda sängen. Då känns det lite som hyckleri att bara tvärbyta personlighet, men om man går in i en roll så behöver man aldrig ta den konflikten med sig själv, för då är det ju lixom inte jag, inte på riktigt i alla fall...
Vet inte om det går att fatta nånting av det jag skriver, men du kan ju alltid fråga om det är nått speciellt du vill veta...

 - AnnaMaria