Arg
Jag vill döda någon!
Eller inte någon. Mer specifikt en speciell person.
Hon gör mig så jävla arg!
For till henne enbart för att jobba med ett arbete som ska redovisas imorgon.
Hatar att vara hos henne av en mycket speciell anldning.
Hon är tjock.
Riktigt tjock.
Dessutom arbetar hon hårt för att alla andra ska bli lika tjock som henne.
Med andra ord; är man hos henne mer än tio minuter så har man stoppat i sig minst 400 kcal. Det slår lixom aldrig fel.
Detsamma hände idag.
Hade bestämt mig för att absolut inte äta något där, bara fara dit, göra klart arbetet och sen fara hem.
Yeah right.
Efter 3.5 timmar (utan att arbeta nånting) hade hon släpat med mig till ICA och köpt chips, godis och läsk.
Jag köpte tamponger och Coca Cola Zero.
Hon slog på datorn och visade en massafilmer och skit som hon hade laddat ner och ägnade nästföljande timmar till att truga i mig chips och godis.
Vile verkligen inte ha, vilket jag påpekade för henne gång på gång.
Men schysst polare som hon är så började hon håna mig.
"Nä, klart du måste banta om du ska strutta runt i en jävla cheerleadingdräkt."
Vet inte om det är för att hon är avundsjuk eller vad det är, men hon har ända sedan jag började med cheerleadingen hånat mig för det.
Hon har svurit om hur dåligt det är när jag har sagt att jag inte kan åka nånstans på APU för att jag måste vara med på träningarna. Hon verkar tro att jag måste följa med henne överallt.
Jag blir så jävla less henne.
Hon vet hur mycket dansen betyder för mig, och ändå har hon inte gjort annat än hånat den.
Bara för att jag blev så jävla arg stoppade jag i mig en massa chips. Eller inte en massa, men för mycket.
Försökte intala mig själv att jag gjorde det för att visa henne att jag kan äta sånt och ändå vara smalare än henne, men naturligtvis vet jag anledningen.
Jag lät känslorna ta kontrollen.
Jag hatar när det händer!
Det är pga av det som jag hetsäter.
JAG HATAR DET!
Och jag hatar definitivt henne!
Nu har jag varit där i sju timmar och det enda som har blivit gjort på arbetet är det jag har gjort.
Vi har fortfarande ingenting att redovisa imorgon och hon hade mage att sitta och gnälla över hur dåligt det kommer att gå i morgon på redovisningen.
Snart dödar jag henne.
Jag lovar.
Dessutom kommer vågen visa typ 63 kilo imorgon.
Då dödar jag definitivt nån.
Ska matvägra på lunchen.
Aldrig att jag sätter mig och äter utmed henne.
Varför blir det alltid så här?
Varje gång jag har en riktigt nära kompis så händer det nått som förstör allting.
Varje gång.
Lika bra att inse.
Det är inte meningen att jag ska ha ett socialt liv...
- AnnaMaria
Eller inte någon. Mer specifikt en speciell person.
Hon gör mig så jävla arg!
For till henne enbart för att jobba med ett arbete som ska redovisas imorgon.
Hatar att vara hos henne av en mycket speciell anldning.
Hon är tjock.
Riktigt tjock.
Dessutom arbetar hon hårt för att alla andra ska bli lika tjock som henne.
Med andra ord; är man hos henne mer än tio minuter så har man stoppat i sig minst 400 kcal. Det slår lixom aldrig fel.
Detsamma hände idag.
Hade bestämt mig för att absolut inte äta något där, bara fara dit, göra klart arbetet och sen fara hem.
Yeah right.
Efter 3.5 timmar (utan att arbeta nånting) hade hon släpat med mig till ICA och köpt chips, godis och läsk.
Jag köpte tamponger och Coca Cola Zero.
Hon slog på datorn och visade en massafilmer och skit som hon hade laddat ner och ägnade nästföljande timmar till att truga i mig chips och godis.
Vile verkligen inte ha, vilket jag påpekade för henne gång på gång.
Men schysst polare som hon är så började hon håna mig.
"Nä, klart du måste banta om du ska strutta runt i en jävla cheerleadingdräkt."
Vet inte om det är för att hon är avundsjuk eller vad det är, men hon har ända sedan jag började med cheerleadingen hånat mig för det.
Hon har svurit om hur dåligt det är när jag har sagt att jag inte kan åka nånstans på APU för att jag måste vara med på träningarna. Hon verkar tro att jag måste följa med henne överallt.
Jag blir så jävla less henne.
Hon vet hur mycket dansen betyder för mig, och ändå har hon inte gjort annat än hånat den.
Bara för att jag blev så jävla arg stoppade jag i mig en massa chips. Eller inte en massa, men för mycket.
Försökte intala mig själv att jag gjorde det för att visa henne att jag kan äta sånt och ändå vara smalare än henne, men naturligtvis vet jag anledningen.
Jag lät känslorna ta kontrollen.
Jag hatar när det händer!
Det är pga av det som jag hetsäter.
JAG HATAR DET!
Och jag hatar definitivt henne!
Nu har jag varit där i sju timmar och det enda som har blivit gjort på arbetet är det jag har gjort.
Vi har fortfarande ingenting att redovisa imorgon och hon hade mage att sitta och gnälla över hur dåligt det kommer att gå i morgon på redovisningen.
Snart dödar jag henne.
Jag lovar.
Dessutom kommer vågen visa typ 63 kilo imorgon.
Då dödar jag definitivt nån.
Ska matvägra på lunchen.
Aldrig att jag sätter mig och äter utmed henne.
Varför blir det alltid så här?
Varje gång jag har en riktigt nära kompis så händer det nått som förstör allting.
Varje gång.
Lika bra att inse.
Det är inte meningen att jag ska ha ett socialt liv...
- AnnaMaria
Kommentarer
Trackback
