Tisdag 11 dec 2oo7

Morgonvikt: 62.9 kg
Aktuellt BMI: 23.7
Kvällsvikt: 63.0 kg

Frukost: 1 glas vatten, 40 mg Fluoxetin
Lunch: Sallad m. bönor och kikärtor (200 kcal)
Mellanmål: Två smörgåsar (200 kcal)
Middag: Massor av äckel (1000 kcal?)

6 dagar utan hetsätning

Träning:


09:01
Shit alltså.
Igår var det nära.
N kom på att hon inte orkade laga mat själv, så hon gjorde mig sällskap upp till matsalen.
Jag höll fan på att svimma när jag kom dit.
Ungsgratinerad korv och potatis!
Det är typ grädde och fett och fan vet allt.
Åt visserligen lite, men det är ju fullproppat med kalorier.
Sen kändes det som att dagen ändå var förstörd.
Fattar inte hur jag kunde göra det, men jag gick till kiosken och köpte godis.
Hann stoppa i mig några chokladbitar innan jag insåg vad jag höll på att göra.
Kastade resten av godiset och drog med mig N till idrottshallen istället.
Där tränade vi lite gymnastik i ungefär en timme.
Skönt, men jag trodde på allvar att jag skulle ha gått upp till idag.
Men vad visar vågen?
Jo att jag har gått NER fyra hg!
Hur fan gick det till?

Jaja, hade sovmorgon idag så jag skippade frukosten.
Sen får vi se hur det blir med lunchen.
Har mördande ont i kroppen idag.
Gjorde några misslyckade rondater och landade helt fel.
Kommer nog att ha vackra blåmärken att visa upp när vi far utomlands.

På onsdag är det precis två år sedan det hemska hände.
Ska försöka samla lite kraft så jag orkar skriva här vad som hände.
Det får bli mitt avsked för i år, för på torsdag åker jag ner till stockholm, och sedan vidare till thailand.
Sen är jag inte tillbaka föräns efter nyår.
Kommer att fortsätta skriva bloggen, oroa er inte.
Men jag kommer inte ha internet på ett par veckor, så ni vet varför det är lite fattigt med inlägg här.

I alla fall.
Nu ska jag skutta in i duschen.
Vi hörs!

23:43
Nu börjar jag bli orolig.
Jag mår dåligt.
Inte bara för att jag har ätit helt fel. Vågen visar fortfarande inte för mycket, så jag orkar inte oroa mig för den.
Men det som hände för två år sedan.
Jag ska skriva vad som hände.
Om jag så ska sitta vaken och grina hela natten så ska jag berätta.
Jag måste.
För min skull.

Jag tror inte att jag kommer att klara onsdagen.
Jag räknade fel tidigare.
Det är nu imorgon som tvåårsdagen är.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag kommer att vara på nästan samma plats, vid exakt samma tid under nästan exakt samma omständigheter.
Det har gått två år, och jag mår inte ett dugg bättre.
Jag är en erfarenhet klokare, det är det enda som hindrar mig från att göra det igen, men i övrigt står jag kvar på samma plats.
Vad ska jag ta mig till?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0