AnnaMaria

Morgonvikt: 63.0 kg
Aktuellt BMI: 23.7
Kvällsvikt: N/A

Frukost: inget
Lunch: inget
Mellanmål: N/A
Middag: N/A

4 dagar utan hetsätning

Träning:

---

13:28
Allt är som vanligt.
Jag har gått upp i vikt av att vara hemma - som vanligt.
Jag och mamma har bråkat igen - som vanligt.
Vi befinner oss på varsin våning i huset för att slippa varandra - som vanligt.
Pappa har tagit bilen och farit till brorsan för att hjälpa honom med lägenheten och för att jaga (och lämnat hundarna hemma så mamma har ännu en anledning att vara arg) - som vanligt.

Folk tycker att jag är bortskämd, otacksam.
Dom tycker att jag som har "allt" borde gilla läget och vara glad.

Dom ser verkligen inte världen från mitt perspektiv.
Visst, jag har mycket som andra måste kämpa för, men det har inget värde för mig.
Gämför det med någon som är rik.
Dom har pengar i överflöd, kan köpa vad dom vill, men dom inser att man faktiskt inte blir lycklig av pengar, medan någon som är fattig kan se på den rika med avundsjuka och tänka att dom faktiskt skulle vara lycklig om dom hade dom pengarna.
Samma är det för mig.

Det spelar lixom  ingen roll vad jag har om jag inte kan dra nytta av det.
Som när den rika redan har köpt allt som går att köpa för pengar.

Vad spelar det för roll att jag är smart och har lätt för att lära om jag inte ens klarar av att gå i skolan?
Vad spelar det för roll att jag har föräldrar som ställer upp för mig när dom skäms för mig, för min sjukdom?
Vad spelar det för roll att jag har mycket vänner när jag inte vill umgås med dom?
Vad spelar det för roll att jag aldrig drömmer mardrlmmar när jag inte ens kan sova?
Vad spelar det för roll att killar tycker att jag är snygg när jag inte klarar av att någon rör i mig?
Vad spelar det för roll att folk tycker att jag har en bra kropp om jag blir äcklad av att se mig själv i spegeln?

Folk påstår att jag är bortskämd, att jag har allt.
Med det spelar ingen roll om man har allt när man inte kan dra nytta av det.
Då är det lika bra att inte ha nånting.

Jag hatar verkligen att vara hemma.
Jag börjar alltid tänka så här när jag och mamma bråkar.
Det enda positiva med att vi bråkar är att jag inte behöver äta nånting.
Hon orkar ändå inte bry sig.

Jag fryser...