Om ni undrar



För er som undrar varför jag har en ätstörning eller varför jag inte pratar med mina föräldrar om den. Här har ni två dialoger som har ägt rum hemma de senaste dagarna.

Mamma: Men du har ju typ... anorektiskt "tankesätt". Fast utan att ha anorexia då.
Jag: UNS kallas det då.
Pappa: Utan Några Symtom eller?

Tack, verkligen...


Igår:
Mamma: Inte konstigt att du är så här, du har knappt ätit nånting idag.
Jag: Allt beror inte på vad man äter och inte äter.
Mamma: Ne, men försök äta nånting i morgon så ska du se att du mår bättre då.

Idag:
Dålig aptit som vanligt och det enda vi hade var lite blåbärspaj som jag petade i mig. Det var gott och jag fick massor med ångest av det. Mitt i ångesten kom mamma och pappa hem från jobbet.
Pappa: Har du ätit upp HELA pajen!?
Jag: Det var ju inte nå mycket kvar av den.
Mamma: Det var ju nästan halva, det såg jag ju imorse!
(Jag tänker: Kanske du åt resten då da!)
Jag: Det var det ju inte! I alla fall inte det jag åt!
Pappa: Du äter ju alltid upp allting som är kvar.
Jag: Gör jag INTE!
Pappa:
Joho, du åt ju den där sista bullen i påsen häromdan, och nu pajen.
Jag: Det var för fan EN bulle kvar i en påse som innhöll typ 20 st. Och jag hade inte rört den tidigare till skillnad från er!
Pappa: Det spelar väl ingen roll hur lite som är kvar, det smakar väl ändå gott när jag kommer hem från jobbet!
Jag: Men baka en ny paj-jävel då!
Mamma: Men vi kan ju inte baka varje dag!?

Är det så konstigt att jag har problem med maten?

Och då är dom ändå lugna nu. När jag gick skola, speciellt högstadiet, så var det mycket värre. Vad jag än åt, och då menar jag verkligen VAD JAG ÄN ÅT, så fick jag alltid en kommentar i likhet med: Tänk på vad du stoppar i dig, eller, Behöver du verkligen äta det där?

Någon som vill köpa ett par föräldrar?

Kommentarer
Postat av: Helena

Men fy vad jobbigt det låter!! Det är i såna fall som man tänker att man inte är värd nån hjälp för man är väl inte ätstörd då. Ändå vet man nånstans att man inte mår bra, så är det för mig i alla fall. Mina föräldrar har noll förståelse, de tycker anorexi är ett modeord, ett påhitt som inte finns.

Kämpa på!

2008-10-20 @ 21:37:11
URL: http://payingback.blogg.se/
Postat av: Ellen

Fyfan! jag vet precis vad du menar. Om man nastan inte ater under nagra dagar sa klagar de pa det och om man nu ater nagonting och det rakar vara en bulle eller liknande sa far man skit for det! Sa javla elakt. Tror dom att man mar battre da lr??

Ibland far man bara strunta i vad ens foraldrar sager till en. Hoppas du mar battre:) kram

2008-10-24 @ 23:23:43
URL: http://ellensize.blogg.se/
Postat av: Angelica

Jag blir lite rädd av att höra hur dina föräldrar uttrycker sig!

Helt seriöst, är dom dumma i HELA huvudet?

Jag menar, men säger inte så.

Att ha problem med mat är inget att skämta om.



Du är stark...

Fortsätt kämpa!

2008-10-28 @ 12:01:57
Postat av: belle

fan vad jobbigt:/

2008-11-11 @ 23:07:27
Postat av: BeatriceMagdalena

Vet precis vad du menar. Bara för man inte alltid äter så ska de kommentera när man gör det och fråga om man verkligen borde göra det.



Jag hoppas du säger tillbaka till dem något. Jag säger: har du tittat på dig själv eller? Du ska ju inte heller ha den bullen? Okej, sista meningen säger jag inte, men första..



Fortsätt kämpa

2008-11-15 @ 21:22:23
URL: http://beatricemagdalena.bloggagratis.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0